Bilden visar ett rikligt pyntat bord dukat för julkaffe och är tagen någon gång under första världskriget. Förhoppningsvis var det kaffe som serverades men det kan också ha varit något av de surrogat som fanns tillgängliga.

Från februari 1917 såldes kaffe endast mot uppvisande av det speciella ransoneringskortet för kaffe. Ransonen växlade mellan 1-3 hg per person. Långa tider fick de flesta helt enkelt vara utan kaffe.

Till julen 1917 var det ont om kaffe och ransonen var endast 1 hg per person. Handlarna i staden hade tilldelats kaffe efter ett system som skulle motsvara kundkretsen i relation till november månads sockerförsäljning. Det blev förstås både krångligt och orättvist. En del handlare lät därför bara stamkunderna köpa kaffe. I lokaltidningen berättas om handlare som hade sålt mer kaffe än tillåtet till en och samma person men också om kunder som fick leta länge och väl innan de fann någon som ville sälja kaffe till dem.

Men för många var kaffe ändå något otänkbart. Pengarna behövdes till annat. Efter flera år av orostider var nöden stor i många hem. Det var ont om arbete och det var inte bara livsmedel som ransonerades utan även bränsle som exempelvis kol och fotogen.

Strax före jul var det så dags för julgransljusen. Sundsvalls livsmedelsnämnd hade fått 850 paket julgransljus med 20 ljus i varje. Dessa fördelades så att familjer med 1-3 barn fick ett halvt paket om 10 ljus och barnrikare familjer ett helt paket. De särskilda ransoneringskorten delades ut genom livsmedelsnämndens byrå på Köpmangatan och ljusen hämtades i kassan i den så kallade livsmedelskällaren. Det var en extra tilldelning till julen och det var efterlängtat eftersom stearinljus också var ransonerade.

Det blev en vit jul vintern 1917. Snön föll stilla under hela julhelgen. De gamla och fattiga på stadens inrättningar, barnen på barnhemmen och de sjuka fick julgranar och extra ransoner av mat. Trots att det var orostider firades julen som vanligt så långt det nu var möjligt.

Fotograf: Okänd
Bildkälla: Sundsvalls museum