Hantverk

I mitten av 1700-talet fanns endast ett 20-tal hantverkare i Sundsvall. Efter 1750 ökade antalet utövare och det blev en större spridning på olika hantverk.

De första skråna bildades år 1756 av stadens skräddare och skomakare. År 1764 fanns i Sundsvall 4 skomakare, 4 skräddare, 4 snickare, 3 klensmeder, 3 krukmakare, 2 guldsmeder, 2 hattmakare, 2 hovslagare, 2 kopparslagare, 2 glasmästare, 2 färgare, 2 svarvare samt en vardera av handskmakare, karduansmakare, sämskmakare, perukmakare, tenngjutare, bokbindare, sadelmakare, gördelmakare, klockgjutare, bagare och repslagare – totalt 43 hantverkare. År 1765 tillkom ett snickareämbete och 1806 ett logarvare- och karduansämbete. År 1804 hade antalet mästare stigit till 74, antalet lärlingar och gesäller till 79. Antalet hantverkare ökade efter 1850 i ungefär samma takt som befolkningen och nya yrkeskategorier tillkom.

Återuppbygganden efter 1888 års brand gav arbeten åt många hantverkare.

Skråämbetena försvann som ett resultat av den nya näringslagstiftningen. Den gamla hantverkarsocieteten, bildad 1763, ersattes med Sundsvalls fabriks- och hantverksförening i och med 1846 års fabriks- och hantverksförordning. Skråväsendet avskaffades formellt i och med 1864 års näringsfrihetsförordning.

Läs mer:
Hantverkarna och hantverksföreningens hus – artikel