Målning av signaturen Non Nemo (Rudolf Strömberg) 1893. Troligen efter fotografi taget av Lydia Sjöström som visar Sundsvall i början av 1880-talet. Bildkälla: Sundsvalls museums fotoarkiv

Målning av signaturen Non Nemo (Rudolf Strömberg) 1893. Troligen efter fotografi taget av Lydia Sjöström som visar Sundsvall i början av 1880-talet.
Bildkälla: Sundsvalls museum

I den stora norrländska Konst-, Lantsbruks- och Industriutställningen i Sundsvall 1882 hade konsten en betydande plats, med 224 oljemålningar av svenska konstnärer bosatta i Sverige eller till exempel i Düsseldorf eller Rom. Sundsvall var mot slutet av 1800-talet en plats där konstnärer kunde ställa ut, sälja eller lotta ut sin konst. Sveriges Allmänna konstförening visade ibland utställningar i Stadshuset. Sven Linnborg, Carl Johansson och Olof Hermelin var sommartid ”gåramålare” för sågverksägare och andra som ville manifestera sina nyligen uppbyggda egendomar. Bland konstnärer med lokal anknytning möter vi i början av 1900-talet Helmer Osslund, William Bodingh och de tre Matisseleverna Sigrid Hjertén, Leander Engström och Hadar Jönzén.

Under 1940- och 1950-talen bodde målaren Kalle Hedberg sommartid vid Indalsälven, där senare också skulptören Bror Marklund kom att ha sitt sommarviste. Vid denna tid hade också sågverkspatron Braathens dotter Maja Braathen fått sitt genombrott som målare. Bland de 1900-talskonstnärer som blivit sin hembygd trogen kan Gustaf Walles, Hans-Eric Öberg och Sune Blomqvist nämnas. En särställning intar målaren Bengt Lindström, och den experimentelle skulptören och videokonstnären Ture Sjölander, bosatt i Australien. Textilkonstnären Barbro Sprinchorn, uppvuxen i Sundsvall, är även hon en nationellt känd konstnär, liksom Anders Boqvist, Karin Hansson och Birgitta Muhr i 1950- och 1960-talsgenerationerna.