Stadsnäringar

 

En oljemålning från 1889 som visar Bünsowska tjärnen, Kronohäktet och Linderbergs verkstäder. Konstnär: J. A. Holmberg Bildkälla: Medelpads Fornminnesförening.

En oljemålning från 1889 som visar Bünsowska tjärnen, Kronohäktet och Linderbergs verkstäder.
Konstnär: J. A. Holmberg
Bildkälla: Medelpads Fornminnesförening.

Sundsvallsområdet var så sent som på 1600-talet svagt utvecklat i fråga om näringar och handel. Yllefabrik, färgeri, kronobränneri och klockgjuteri var några av de näringar som sedan växte fram. Detalj- och grosshandel ökade stort under decennierna före branden 1888.

De viktigaste handelsplatserna för den lokala handeln på 1860-talet var Stora torget, Sotkroken, hamnplatsen, Väderkvarnsbacken, planen utanför Meschs gård på Sidsjövägen samt ”hästmarknadsplatsen” utanför västra tullen. Varje år var det höst- och vårmarknad, men år 1866 blev dessa officiellt avskaffade av fullmäktige med hänvisning till att det mesta numera kunde köpas i stadens bodar. Handeln med Jämtland var omfattande: dagligen var mellan 300-400 hästskjutsar i rörelse. De inrikes ångbåtsförbindelser som tillkom i början av 1870-talet mellan Sundsvall och norra Hälsingland var likaså betydelsefulla.

Läs mer:
Stadsnäringar, anteckningar
Stadsnäringar, artikel