Staten, staden, kommunen

Före 1863 styrdes staden av borgmästare och rådmän. I rådhusrättens skepnad svarade de för rättskipningen och utgjorde en underrätt med Sundsvalls stad som jurisdiktionsområde, i magistratens skepnad utgjorde de en styrande förvaltningsmyndighet för alla de verksamheter som inte låg under kyrkan, inklusive polisväsendet. Magistraten tjänade därmed i realiteten två herrar: den var ett organ för den statliga myndighetsutövningen i Sundsvall men på samma gång ett organ för det lokala självstyret.

Kyrkan svarade för skola, fattigvård och barnmorskor. Världsliga frågor av detta slag handlades till och med 1862 av sockenstämman, med kyrkoherden som ordförande.

När kommunalt självstyre infördes i samband med 1862 års kommunalförordning förändrades allt. Socknarna skulle nu skötas i landskommuner med kommunalstämma och kommunalnämnd. I städerna blev det stadsfullmäktige och drätselkammare. Sockenstämman ersattes av en kyrkostämma för kyrkans angelägenheter och ett stadsfullmäktige (på landsbygden: kommunalstämma). Undervisningen tillhörde dock kyrkan ända fram till år 1931.

Den från början blygsamma stadsförvaltningen har sedan 1863 förvandlats till en betydande offentlig sektor med många nya arbetsuppgifter. Hur dessa utvecklats beskrivs närmare under andra rubriker.

Läs mer:
Stadsfullmäktige, anteckningar
Staten, anteckningar
Central förvaltning, anteckningar

Stadsfullmäktige, artikel
Drätselkammaren, artikel

Det lokala självstyret före och efter 1863, artikel

Sundsvalls borgmästare, förteckning