Olof Högberg 1855-1932

Olof Högberg föddes den 27 september 1855 i Högsjö socken, Västernorrlands län. 1876 tog han studentexamen i Härnösand och 1880 fil.kand.-examen i Uppsala. Under studietiden närmade han sig de liberala idéerna och motståndet mot kyrkans inflytande. Han intresserade sig också för mysticism och gammal folktro och han var en av initiativtagarna till den frisinnade studentföreningen Verdandi. Han blandade sedan studier med arbete som informator i olika delar av landet till 1890 då han återvände till Ångermanland, men han avlade aldrig någon högre examen. 1892-1894 arbetade han som lärare i Gudmundrå, Ångermanland, och som journalist 1896-1898 på Härnösands-Posten.

1898 flyttade han till Sundsvall och arbetade på Sundsvalls-Posten till 1904 då han blev uppsagd från tidningen.

Förutom sitt arbete som journalist och föredragshållare inom folkbildningsrörelserna skrev han också skönlitteratur, men det dröjde innan hans debut.

1905 vann han Iduns litteraturpris och delar av hans roman Nordsvenska öden ur hävd och sägen publicerades i tidningen. När romanen blev helt färdig något år senare fick den titeln Den stora vreden. Romanen skildrar Norrlands utveckling under stormaktstiden. Sägner och folktro är en stor del, men mest av allt utsattheten hos människorna som fick kämpa mot fattigdom och en hårdhänt överhet.

Efter genombrottet skrev han flera romaner, artiklar och tillsammans med Maria Rieck-Müller, 1920, hembygdsboken Medelpad-Ångermanland.

I slutet av 1920-talet slutförde han sina akademiska studier och tryckte på egen bekostnad sin avhandling i ämnet matematik och fysik. Den rönte dock föga framgång eller intresse.

Från 1911 fram till sin död bodde Högberg i huset Finnkyrka i Njurunda. Han avled 12 oktober 1932 och är begravd på Njurunda kyrkogård.

Mellan 1907-1911 arbetade han som intendent på Medelpads Fornminnesförening

Olof Högbergs arkiv av manuskript och brev finns på Landsarkivet i Härnösand.

Läs mer:
Olof Högberg, biografi
Olof Högberg i Litteraturbanken