Tivoli

Bron vid Selångersåns mynning heter Tivolibron. Namnet kommer från ett utvärdshus från 1800-talet som hette Tivoli och som låg uppe i backen, strax intill det nuvarande kommunhuset. Det var en krokanliknande byggnad, full med snickarglädje och med långa verandor runt om, där sundsvallssocieteten förlustade sig anno dazumal.

Det var år 1871. Sundsvalls gamla nöjeslokal Casino var nedlagd för ett antal år sedan. I januari avled borgmästaren Magnus Ahlgren. Till borgmästarämbetet hörde en odlingslott, borgmästarlotten, som låg där uppe i backen, och som nu återgick till staden. Systemet med kronolotter knutna till stadens ämbeten och societeter höll vid den tiden på att avskaffas. Husen på borgmästarlotten såldes, men när köparen också ville arrendera marken blev det stopp. En motion hade redan kommit in om att göra borgmästarlotten till en park åt allmänheten. Det föreslogs också att ha någon sorts ”schweizerirörelse” där. ”Vad staden saknar”, hette det i motionen, ”är ett utvärdshus eller s.k. tivoli, vartill ifrågavarande lägenhet synes särdeles lämplig.”

Inom en månad bildades Tivolibolaget, som fick arrendera marken på 20 år, på villkor att området gjordes till allmän promenadplats med gratis tillträde för alla. Byggnaderna köptes tillbaka och byggdes under sommaren om till restaurang. I maj 1872 öppnade sommarrestaurangen Tivoli med stadens främste krögare, G F Knaust, som källarmästare.

Sundsvalls Tivoli blev känt vida omkring, både för maten och för den hänförande utsikten över staden och hamnen. Hit gick gräddan av såväl ortsbor som långväga gäster för att äta och dricka gott och bli underhållna. Här var musik dagligen och ofta olika uppträdanden. Vid den stora Konst- och Industriutställningen i Sundsvall 1882 var Tivoli ett av matställena som det hänvisades till. Utställningsområdet låg nedanför, på båda sidor om Selångersån. Men det fanns ännu ingen bro emellan! Bara en enkel roddfärja, ”Charons färja”. Man byggde därför en provisorisk bro under utställningstiden. Därefter krävde sundsvallsborna att få en permanent bro.

I samband med stadsbranden 1888 aktualiserades behovet av bro ännu en gång. Krögare på Tivoli var då Adolf Fredrik Knaust, som tillsammans med hustrun Anna även drev Hotell Nord inne i stan. Norrmalm skonades från branden. Snabbt beslutade de att flytta över hotellets inventarier och gäster till Tivoli, där ett provisoriskt hotell inrättades. Anna Knaust organiserade en langningskedja för att föra ut så mycket som möjligt av dyrbarare husgeråd, silver, sängkläder mm och transportera det till Tivoli. För detta fick hon diplom från försäkringsbolaget, då det sparade mycket pengar.

Tivoli var alltid först med det senaste. Redan i augusti 1885, sex år innan stadens elverk kommit igång, kunde Tivoli locka med elektriskt ljus från en lokomobil, en ångmaskin på hjul, som drog en generator. Och när kinematografen kom till Sundsvall sommaren 1896 var det på Tivoli den första filmvisningen skedde. Visningarna kom att pågå i hela sju veckor.

Tivoli var i 70 år det självklara utflyktsmålet sommartid för sundsvallsborna. Som källarmästare kom tre generationer Knaust att vara verksamma där, från Gustaf Ferdinand, som var med från starten, och Adolf Fredrik därefter till Oscar Knaust, som var siste krögaren på Tivoli. Däremellan kom under kortare tid även några andra källarmästare att driva det.

I februari 1945 revs Tivoli. På platsen ligger idag Hälsocentralen Centrum.